Nya Zeeland

Ja hurrni, nu tänkte jag skriva en sammanfattning om Nya Zeeland.

Vi flög från Sydney till Christchurch på sydön, en liten stad där det inte händer så mkt egentligen, det bästa med den staden var lätt Basketballman, den bästa gatuunderhållningen nånsin. Lätt. Vi var även ut på en Sagan om ringen tur, till Edoras. Sjukt häftigt!
I Christchurch stannade vi några dagar, innan vi äntligen hoppade på Kiwibussen (efter många om och men, lite feltittande på tider, men vi hann med!)





Nu var vi påväg till Kaikoura, där vi skulle simma med vilda delfiner, så jäkla häftigt alltså. Eftersom dom var helt vilda fick vi ju inte röra dom eller nåt, dom fick komma fram till en, inte tvärtom. Det första som hände när jag hoppade i från båten var att jag kollade ner under ytan, och ser en delfin som simmar precis under magen på mig. Härlig känsla. Dom var dessutom hur många som helst som simmade runt oss.
Dock var det en ganska blåsig dag, så det var sjukt jobbigt att simma, speciellt då man inte är van vid våtdräkt och simfötter och hela köret. Vågorna var gode höga. MEn det var ju lite spännande det också!





I Kaikoura stannade vi ett par dagar innan vi återigen hoppade på Kiwibussen till Nelson, det var då på den bussresan vi började förstå hur jävla galen den här bussresan runt sydön skulle bli. Även fast här hade vi ännu inte fått våra riktiga chaffisar, Diesel och Dan. Men den här chaffisen, han sa i högtalarna att han skulle slå på en låt, och han skulle ha den på repeat hela vägen till Nelson, om inte alla gjorde rörelserna rätt till den. Låten han slog på var Hjulen på bussen snurrar runt runt runt. Och mkt riktigt, så fort det var nån som gjorde rörelserna fel eller inte gjorde dom alls, så började han om på låten. En bussresa jag aldrig glömmer, haha.

Väl framme i Nelson så fick vi bo på ett jätte fint hostel, där dom dock hade lite ont om rum, så jag och Steph fick ett jätte fint dubbelrum till samma pris som ett dorm. Perfekt!
Det var i Nelson som vi träffade stora delar av gänget som vi skulle åka med runt sydön. En bunt med engelsmän, som var sjukt roliga. Georgie, som vi kom att bli närmast med runt hela resan kom fram och presenterade sig och frågade om vi ville hänga med dom ut på nå barer, självklart sa vi, och fick en helkul kväll!

Från Nelson skulle vi vidare till Westport. Inte mkt att säga om den staden, vi stannade inne hela kvällen, dels för att vi var sjukt trötta, dels för att det knappt kan kallas för stad ens, fanns typ två pubar och såg inte så livat ut. Men bussresan dit var rolig, det var då som det började på riktigt kändes det som. Vi var så många, så vi vi var två busslaster fulla, lite överfulla, för att vissa fick sitta på golvet. Dan och Diesel körde. Allt var skitkul.

Från Westport for vi vidare till Lake Mahinapua, det var den sjukaste festen på hela tiden. En gammal gubbe ägde stället, mitt ute i ödemarken. Där var det tema fest, den här gången var det 80's olympics, med sopsäck. En brakmiddag och sjukt billig öl, och galna tävlingar. Var där jag gick i sömnen första gången. Vill inte tänka på det. Men lätt en av dom roligaste kvällarna.


Busschaffisarna Dan och Diesel i gula kallingar


Från Lake Mahinapua till Franz Josef. Där regnade det mest, men var ett helkul ställe ändå. Skylten utanför baren var bra tyckte jag; It rains. We pour...

Från Franz Josef till Wanaka. Väldigt mysig liten stad, där jag hade grymt roligt. Vi gjorde inge särskilt där, förutom som vanligt fest på kvallen!

Från Wanaka till Queenstown. Hemstaden till the Fergburger, seriöst världens godaste hamburgare, helt sagolikt. Queenstown är staden man ville stanna längre i, men inte hade tid till. Synd. Det var våran sista destionation med Kiwi experience gänget. Väldigt tråkigt. Iaf, utanför Queenstown är stället där man kan hoppa bungyjump på 134 meter. Jag ville så gärna! Men hade inte bokat in mig. Festen på kvällen med Kiwi gänget och alla var grymt kul som vanligt. Underbara människor.

Dagen efter for vi från Queenstown tillbaka till Christchurch. En åtta timmars bussresa, med Diesel! Bra avslut på det iaf. Dagen efter flög vi tillbaka till Sydney, och jag ska aldrig glömma Kiwi experience och chaffisarna och hela gänget. Undrebart!






Långt inlägg, jag vet, men det är så mkt jag kände att jag ville ta med! Orkade ni läsa så är ni verkligt duktiga, haha.

Linn

Hela familjen Björn

Jag var nog med om det häftigaste på länge i förrgårkväll. Fredde, Bamse och Jennie kom hit till vlm, skulle lista ut vad det var för fel på mitt vänstra halvljus som inte ville lysa. Efter mkt funderingar och ett x antal timmar på motorgården så var det fixat, även den högra blinkersen bak, perfekt! Nu hade ju jag kunnat köra min älskade bil, om det inte vore för att den har körförbud, den skulle nämligen ha besiktas i mars. Då var jag ju inte hemma, så det gick ju inte så bra. Men, iaf, sen bestämde jag mig också för att fara till Boden med dom, dock med egen bil, så att jag kunde ta mig hem igår.

Fredde for först, körde såklart snabbare än mig, i snöstormen typ, jag och Bamse åker i min bil (mammas bil), och helt plötsligt ser jag nånting på vägen, fattar inte alls vad det var, för tjockt och stort för att vara en räv, för litet och runt för att vara en älg. Tills jag kommer närmare, så inser jag att det är tre björnungar! Herrejävlar, så häftigt. Den ena står på bakbenen mitt i vägen och bara stirrar på bilen. Sen kom jag på att jag borde börja köra därifrån, så vi inte har hamnat mellan dom och björnmamman eller nå. Men ungarna är ju ivägen, men tillslut börjar dom springa bredvid bilen. Så jävla söta! Och mkt riktigt, längre fram ser vi björnmamman som springer in i skogen.

Jag har aldrig sett björnar på riktigt, bara i djurpark förut. Får gåshud bara jag tänker på det. Sjukt häftigt.

Nåja, dagarna i Boden har varit underbara, är himlarns glad kan jag säga. Fast igår fick jag en sjuhelvetes feber, hade redan haft världens hosta, men sen feber på det, brände nästan handen om jag la den på min mage. Läskigt. Iaf så dämpades den lite av några alvedon. Men på vägen hem var jag tvungen att stanna och spy. Så fortsatte det även hemma. Jobbigt. På tom mage dessutom.

Men idag mår jag bättre! Bara lite feber, och mår typ inge illa :) Perfekt.

Imorn far vi upp till stugan, mys! Har ju inte hunnit vara där nå alls, sen förra vintern, så det känns verkligen bra att få fara dit igen, bara chilla antar jag.

På lördag är det utställning, race och cruising i pite. Äntligen! Första cruisingen känns alltid så jäkla bra :) Bara hoppas på att det blir kanonväder, då blir jag nöööjd.

Idag ringde jag till salongen där magda har praktik och bokade klipptid hos Magda, torsdag den sjunde klockan tio (skriver upp det här ifall jag skulle glömma, hehe). Skönt, att få frillan fixad lite.

Nä, nu ska jag ta och skriva ett inlägg om Nya Zeeland tänkte jag.

Pusshej - sjuk och glad tjej, eller sjukt glad tjej kanske

The Land Down Under

Australien. Om ni följde min resdagbok så har ni säkert redan förstått att den resan var det bästa jag har gjort i hela mitt liv, och ja, jag är 100 % säker på att jag ska tillbaka. Snart. Jag måste.

Jag tänkte iaf skriva en sammanfattning om varja ställe vi var på ungefär, idag kan jag ju börja med Sydney, eftersom det var där vi började våran resa.

Förväntansfulla och grymt trötta efter en lång flygning kommer jag och Steph äntligen till Sydney, älskar stället redan från början. En riktig jäkla storstad, full av liv.  Dessutom full av massa grymt fina bilar. Omöjligt att hålla räkningen på hur många tex skyline jag såg. Linn var i himmelriket kändes det som.

Lite små nervösa inför att checka in på vårat första hostel, Base, där vi ska dela rum med 6 andra personer. Spännande! Men det gick bra. Det var väldigt roligt att bo med massa andra människor.  Även fast vi sov väldigt mkt, jetlag som bara den.

I Sydney gjorde vi mest dom turistiga sakerna, gå och kolla på Operahuset och Sydney Harbour Bridge. Det kan jag säga, att det var riktigt mäktigt att se.
Botaniska trädgården hann vi också med, med massa vilda fåglar, som ändå nästan var tama, dom satte sig på Stephs huvud.
Därifrån tog vi färjan till Darling Harbour, som är precis i närheten av där vi bodde. Mysigt att åka färja!

Bondi Beach var vi ju såklart också tvungen att kolla in, grym strand. Väldigt turistig dock, men helt okej för det. Kallt i vattnet, så vi badade inte. Eller, kallt och kallt, men inte så så att man ville ligga i vattnet hela dagen iaf.

Våran favoritbar i Sydney hann bli just då den irländsk Scruffy Murphys. Vem hade kunnat ana att irländska saker skulle komma att betyda så mkt? Hehe. Den baren var iaf väldigt trevlig, lagomt mkt folk, härlig musik. Speciellt på tisdgarna, när det var rock kväll, bra live musik osv, som spelade massa Oasis och annan härlig musik.

En annan turistig grej vi hann med var att besöka akvariet och wildlife world. Kul att se australiens djur på riktigt, och det var tur att vi var där och såg det, för jag fick då aldrig se en vild känguru eller nå. En överkörd koala, men det räknas väl inte riktigt.



Färjan till Darling Harbour. Operahuset och habrour bridge




Bondi Beach



Operahuset



Nä hurrni, Sydney en en väldigt härlig stad. Hade riktigt kul där måste jag säga. Som avslutning ska jag he upp en låt. Videon till den är så klockren. Låten också för den delen.


Matt the Fanman

HAHA. Om ni följde min resdagbok så minns ni kanske händelsen med brandsläckaren på vårat hostel Rosies. Det finns på film. Lägg märke till Jack i början, hur bra han var på svenska. och lägg märke till hur lik Matt är E.T, när han kommer ut från köket i pulvermolnet. Sen måste ni kolla i slutet, när Matt står på bordet. Det är verkligen klockrent. Ingen märker nå heller.
Min hostattack får ni ignorera. Inte så konstigt att jag hostade, med tanke på att jag satt precis utanför, dit allt pulver kom.












Så här såg han ut efteråt, på akuten, dit jag fick locka med han med en öl:




Det var en rolig kväll, som slutade med några stygn, efter lite övertalning.


Back in Sweden

Det gick inte att ana hur konstigt det skulle kännas att vara hemma igen. Dels alla vardagliga saker, som att alla kör på höger sida här, och att använda ett svenskt tangentbord. Dels ÅÄÖ, men även komma ihåg hur man gor snabela och frågetecken osv. Jätte skumt.

Men även att inte vara med alla underbara människor där borta längre. Jack, Ryan, Matt, och alla andra. Speciellt nu, efter man har kollat facebook och allt, nu känner jag att jag bara skulle kunna sätta mig pa ett plan igen, i 35 timmar. Bara för att få komma tillbaka. 

Nåja, så blir det inte, for imorn sätter jag mig på tåget hem, iaf till Boden, men far hem till byn samma dag också. Ska bli grymt härligt att träffa mamma och alla igen. Särskilt Fredde också!

Nä, hurrni, tänkte bara beratta att nu finns jag här tillbaka på den här bloggen istället. Kommer uppdatera hemifrån istället. 

Pusshej- grymt trött tjej

RSS 2.0