Jag är less

Känns som jag bara vill lägga mig ner och grina, samtidigt känner jag mig grymt förbannad, besviken och förvirrad. Har aldrig känt så här förut, ledsnare har jag ju uppenbarligen varit, men nu är det lixom allt på samma gång. För det handlar ju trots allt om den i stort sett viktigaste personen i mitt liv. Jag känner mig totalt krossad. Jag bråkar och är sur på alla andra som inte förtjänar det, och det känns skit. Men kan knappt behärska mig. Vad ska jag göra?
Hade velat snacka ut med min bästa vän, med en som inte dömer. Men ironiskt nog så är det ju just dig jag inte kan snacka med..

Men som jag sa åt dig, jag antar att du kommer tycka att det ska bli grymt skönt att jag drar till Australien i nästan tre månader, så du slipper träffa mig. Du behöver inte träffa mig nu heller, jag kan hålla mig undan. Jag vet att just den personen inte läser det här, men känner att jag måste göra nånting för att få ur mig det här.

DET SUGER!

Kommre ju sakna dig sóm fan, du är ju den jag verkligen kan snacka om allt med, som jag alltid har grymt roligt med. Så frågan är om det här löser sig? Hoppas verkligen, men är inte så säker. Inte inom den närmsta framtiden tror jag. Men jag hoppas. Vi lär väl se vad som händer på tisdag, men sen vette fan.

Och vad gäller Dig, du är ju sjuk. Inte alla getter i hagen kanske..

Nu får jag väl skit, som vanligt, för att jag skriver såhär, men nu gör jag fan som jag vill. Lär väl varken bli bättre eller sämre.

Skitsamma, ingen lär väl knappt fatta vad det här handöar om, så nu lägger jag ner detta. HEJ


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0