Idiot.

Jag och Stina var påväg in till stan idag, jag körde. Vi tog vägen genom villaområdet genom Öjebyn, jag körde på som vanligt när jag plötsligt ser en stor pickup jävel som är påväg ut från en parkering, jag ser det alldeles för sent så om jag hade bromsat hade han kört in i sidan på mig, så jag gasade och väjde ist. Blev livrädd, satt bara och väntade på smällen, men som tur var så hann jag undan.
Eftersom han kom ut från höger, så började jag fundera på om det var en riktig gata eftersom han bara körde, så jag vart osäker och började fundera om det var mitt fel. Så när vi for hem for vi samma väg, men det var som jag trodde från början, det var bara en jäkla utfart från en parkering = han hade väjningsplikt mot mig. DÅ, vart jag sur när jag kom på det. Satan vad jag skulle ha blivit förbannad om han körde in i mig. Fyyfan. Störst går först. I helvete heller.

Men gode läskigt var det. Stina berättade sen att jag bara skrek: "nej nej nej!" Det kommer jag inte ihåg själv, hehe. Stina trodde att hon skulle få en hjärtattack och klättra upp i mitt knä. Men det gjorde hon inte som tur var, vem vet hur det skulle ha gått då :p

Usch vad han förstörde min dag. Och sen när vi kom tillbaka till skolan fick vi betyget från apu platsen som jag och Micka var på innan jul, på draghundstället i Mattis. Fick skitkasst betyg, bara G. Han skrev typ: Tjejerna gjorde allt jag sa till dom till punkt och pricka, men tog inte några egna initiativ. Dom verkade inte brinna för draghundsporten precis.

Är det vårat fel att han endast, under tre veckor, bara tog ut oss på två dragturer? Är det mitt fel att jag troligtvis har ansträngningsastma så att jag inte kan kämpa på utav helvete utan att få andnöd? Och det är väl ändå inte vårat fel att vi aldrig har kört hundspann förut och att man kanske är lite försiktigare då? Nää fy tusan. Och hur mkt egna initiativ kan man ta på ett sånt ställe. Vi kunde ju inte precis bara ta några hundar själv och fara ut och dra. Vi tog fan så mkt initiativ som vi kunde. Och dessutom måste man väl inte brinna för den sporten och verkligen älska det. Vi tyckte det var skitkul, och det märkte fan han, annars är han ju dum, för vi skrattade ju exakt hela tiden.

Så efter det vart jag ännu surare.

Snälla, kom och gör mig glad! Blä och hej


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0